På tapeten

Det sägs att värmen är på väg härifrån, men jag kan fortfarande känna värmen av solen på min hud efter dagar av utomhusliv. Jag fortsätter att leka med mönster, och har nu gjort porslinsskärvorna mer abstrakta och flytande. För massor av år sedan när jag läste textil formgivning var mönster det bästa jag visste, nu kommer jag ihåg varför och kan inte sluta. Med nyfunna vänner och grannar som har ett tryckeri på nedervåningen av sitt hus finns det oändliga möjligheter. Tapeter, anteckningsböcker, bordstabletter, eller varför inte tyg som allt ju faktiskt började med. Tror i alla fall att en vägg i vår matsal ska få tapetseras med stora blå akvarelliga skärvor, vad som händer sedan får vi se. Säkert är dock att det kommer ännu fler nya produkter till Crème de la Crème-butiken det närmsta året.

 

Fabriken; ta in naturen

 

Den här årstiden är det i vanliga fall ganska kostsamma blomsterkontot i stort sett obefintligt. Det växer blommor på gräsmattan, bakom vedsjulet, i skogen och på bergknallen bakom huset - det är liksom bara att plocka in. I rummen står nu doftande buketter med enbart vilda blommor varvat med buketter köpesblommor som pimpats till med lite vilt. Med tanke på att det visade sig att det inte finns en enda rabatt i vår trädgård när våren kom är jag tacksam att det finns desto mer av det vilda.

 

Vis av erfarenhet från vårt gamla hus är det nog lika bra, det där med de obefintliga rabatterna. Kan ändå inte låta bli att längta efter rosor och kaprifol, några löjtnadshjärtan och ett gäng bolltistlar. En syrénhäck nedanför verandan vore också fint, och en rad stockrosor mot fasaden. Får inte glömma pionerna, vi måste ha pioner. Ett sånt där japanskt körsbärsträd med rosa blommor skulle vara vackert just där man kommer mot huset bakom kröken.

Vilken tur att det känns som om vi hittat hem, att vi nog blir kvar här. Med tanke på mina trädgårdsdrömmar menar jag. I år börjar jag med att fylla verandan med blommor i krukor och balkonglådor. Sen får vi se vad som händer.

Mer torsdagsinspiration finns här.

Uppdatering; här och nu

Utan för fönstret regnar äppelblom och i köket slinker den ena efter den andra koppen kaffe ner medan Jill Jonson sjunger från verandan i Nashvill. Jag är mitt inne i ett bildredigeringsmaraton, då jag äntligen håller på att städa i webbutikens hyllor. Allt sålt försvinner till förmån för nytt och fräscht.

 På tal om nytt så är jag mycket stolt över Crème de la Crèmes senaste produkt. Jag har så länge jag kommer ihåg varit en sucker för coasters eller glasunderlägg, älskar att ha en fin hög på vardagsrumsbordet som man kan ta fram när man ska dricka en kopp te eller ett glas vin.

Djurmönster har ju varit på tapeten ett bra tag nu, och själv skulle jag nog kunna titulera mig en riktig pantertant. Glasunderläggen är tillverkade i 5 mm tjockt plexiglas och är lasergraverade i mitt grannhus, snacka om lokalproducerat ;) Säljs i set om fyra där man får fyra olika mönster - zebra, tiger, giraff och leopard.

bild: Vouge UK

Som vanligt känns det som om jag inte riktigt hinner med, det är ju inte riktigt klokt att det bara är tre veckor kvar till sommarlovet! Det gäller att stanna upp och njuta då och då så att man inte missar allt. Just nu är gräsmattan blå av förgätmigej och på vår bergknalle slingrar murgröna och taklök. Det där med rabatter verkar inte ha varit förra husägarnas kopp te, och lika bra är kanske det. Jag fortsätter drömma om blomsterängar och prunkande rabatter medan jag planterar sommarblommor i krukor på vår veranda.

 

 

 Verandan ja, denna ljuvliga plats som bjuder på skugga mitt på dagen och kvällssol lagom till middagen, milsvid utsikt och svalkande vindar. Varma dagar blir detta vårt andra hem.

 

*karaff och glas från Sia Mai.

 

 

Söndagsbilden

Så var majs första långhelg till ända. Bikinin från förra helgen hamnade längst in i garderoben och jackorna fick tas fram igen. Några stackars snöflingor singlade genom luften här om dagen, men på det stora hela så vann nog solen kampen om den ganska kyliga första maj-helgen. Man tror att man ska hinna med så himla mycket när man är hemma fyra dagar i sträck, men hur det nu blir så går man mest runt och skrotar i ett par gamla slitna tights, och vips så är det söndagkväll igen. Trots att helgen försvann i rekordfart har den haft sina ljuspunkter.

*Sistaminutenköpet av pionerna på ICA förra veckan gjorde sig alldeles utmärkt tillsammans med en bukett tant-nejlikor från samma ställe, som i sin tur blev glada att få sällskap av stora dito som kom med middagsgästerna igår. Nu har de slagit ut till jättelika fladdriga mörkrosa propellrar som ger vackra skuggor på vardagsrumsbordet. Om pionerna trivs med sitt blomsällskap så är det ingenting mot vad den nya okynnes-shoppade kudden gör tillsmammans med sina kompisar i soffan. Medan resten av familjen var på bio i torsdags smet jag in på Bolia. Ut kom jag med en kudde i mina favoritfärger och en bulldog i porslin :) På Bolia hittade jag också ett citat jag tyckte om, Let´s kiss until the world disappears, he whispered. När vi ändå pratar om kärlek blev jag idag påmind om att vi firar tioårig bröllopsdag i sommar. Vi borde hitta på något bara du och jag, säger mannen. Sagt och gjort, precis innan skolavslutningen åker vi en vecka till Bangkok bara jag och han. Barnen är utackorderade till höger och vänster, och jag ska vandra omkring på ångande varma gator, dofta på kryddor, pruta på marknader och dricka direkt ur kokosnötter med sugrör tillsammans med mannen i mitt liv. Jag tänker mig så där sensuellt bohemisk i fladdriga byxor och svala kimonos, precis som på bilderna hos Krickelin. Innan dess är det dock mycket som ska hinnas med. Just nu håller jag på med ännu en ny produkt som enbart kommer att säljas i Crème de la Crèmes webshop. Eftersom jag inte vet om det kommer att bli bra än så säger jag inte mer än att det handlar om gammalt glas och nya mönster.

Fler söndagsbilder hittar ni här.


 

Fabrikens torsdagstema; vitt

När vi snackar vitt inser jag att vi inte har många sådana ställen i vårt hus. Vitt som fond till allt färgsprak - ja, men helt vita platser är det ont om. Inte för att jag inte tycker om vitt som färg, vita rum kan vara väldigt vilsamma. Och stilrena. Men det hjälps inte, jag behöver färg i mitt liv. Vita soffor - check, men då med kuddar i regnbågens alla färger. Vita väggar- check, men gärna med tavelväggar i färg.

Tänker jag efter finns det nog bara en plats där jag vill ha det helt vitt och det är i sängen. Puffiga monogramprydda vita kuddar som är så där använda och lena att man vet att det snart kommer att gå hål i örngotten, krispiga tjocka vita lakan och lätta duntäcken i vita påslakan som fått torka ute och som doftar sol och vind. Hur skönt är inte det?

Fler vita bilder hittar ni inne hos Inspirationsfabriken.