Never lose your spots

Jag hade bestämt mig för att inte blogga mer. På riktigt. Men så  kom suget igen, att kanske säga lite mer än vad som ryms i en Instagrambild. Kanske visa lite mer än det jag sporadiskt lägger ut på Facebook. 

Just nu är jag inne i ett flow. Det vill säga ett flow när det kommer till att skapa och hitta på nytt, inte ta tag i gamla surdegar som jag egentligen borde göra. Under våren som var gick jag på knäna och kom fram till att om Crème de la Crème (och jag) ska överleva så måste jag hitta på produkter som jag bara gör en gång för att sedan låta någon annan tillverka. Nu flödar en blandning av djur och porslin ur min dator som i första hand kommer att bli nya prints, vad som händer sen får vi se.

När man tidigare hela tiden utgått från vilket material som finns hemma och där alla produkter varit unika krävs det ett helt nytt tänk för att komma undan enmanstillverkningen. Det gäller att  1. produkterna går att masstillverka och att de funkar tillsammans med mina mönster och former, 2. att det rent ekonomiskt inte blir en förlustaffär, 3. att hitta producenter som tillverkar på ett etiskt och miljövänligt sätt, 4. men kanske mest av allt, att hinna med allt det där andra. Familj, vänner, det gamla produktsortimentet som det fortfarande är stor efterfrågan på, förpackning, marknadsföring. 5. Och så jag. Det är lätta att glömma bort sig själv i bruset från allt det andra. Never lose your spots.

Fabriken; stilleben

Det här skulle kunna bli ett inlägg om min kärlek till stilleben, det där skåpet i vardagsrummet som är fyllt med saker man kan plocka fram, byta ut och använda till nya stilleben, eller hur jag i mitt liv som icke-minimalist strävar efter att lyckas arrangera alla dessa miljontals pinaler till något vackert. I stället blev det ett par högar med tidningar och en kopp te. Ju äldre jag blir desto oftare inser jag att det inte alltid blir som jag tänkt mig.

Fler stilleben hittar ni här.

På tapeten

Det sägs att värmen är på väg härifrån, men jag kan fortfarande känna värmen av solen på min hud efter dagar av utomhusliv. Jag fortsätter att leka med mönster, och har nu gjort porslinsskärvorna mer abstrakta och flytande. För massor av år sedan när jag läste textil formgivning var mönster det bästa jag visste, nu kommer jag ihåg varför och kan inte sluta. Med nyfunna vänner och grannar som har ett tryckeri på nedervåningen av sitt hus finns det oändliga möjligheter. Tapeter, anteckningsböcker, bordstabletter, eller varför inte tyg som allt ju faktiskt började med. Tror i alla fall att en vägg i vår matsal ska få tapetseras med stora blå akvarelliga skärvor, vad som händer sedan får vi se. Säkert är dock att det kommer ännu fler nya produkter till Crème de la Crème-butiken det närmsta året.

 

Fabriken; ta in naturen

 

Den här årstiden är det i vanliga fall ganska kostsamma blomsterkontot i stort sett obefintligt. Det växer blommor på gräsmattan, bakom vedsjulet, i skogen och på bergknallen bakom huset - det är liksom bara att plocka in. I rummen står nu doftande buketter med enbart vilda blommor varvat med buketter köpesblommor som pimpats till med lite vilt. Med tanke på att det visade sig att det inte finns en enda rabatt i vår trädgård när våren kom är jag tacksam att det finns desto mer av det vilda.

 

Vis av erfarenhet från vårt gamla hus är det nog lika bra, det där med de obefintliga rabatterna. Kan ändå inte låta bli att längta efter rosor och kaprifol, några löjtnadshjärtan och ett gäng bolltistlar. En syrénhäck nedanför verandan vore också fint, och en rad stockrosor mot fasaden. Får inte glömma pionerna, vi måste ha pioner. Ett sånt där japanskt körsbärsträd med rosa blommor skulle vara vackert just där man kommer mot huset bakom kröken.

Vilken tur att det känns som om vi hittat hem, att vi nog blir kvar här. Med tanke på mina trädgårdsdrömmar menar jag. I år börjar jag med att fylla verandan med blommor i krukor och balkonglådor. Sen får vi se vad som händer.

Mer torsdagsinspiration finns här.

Uppdatering; här och nu

Utan för fönstret regnar äppelblom och i köket slinker den ena efter den andra koppen kaffe ner medan Jill Jonson sjunger från verandan i Nashvill. Jag är mitt inne i ett bildredigeringsmaraton, då jag äntligen håller på att städa i webbutikens hyllor. Allt sålt försvinner till förmån för nytt och fräscht.

 På tal om nytt så är jag mycket stolt över Crème de la Crèmes senaste produkt. Jag har så länge jag kommer ihåg varit en sucker för coasters eller glasunderlägg, älskar att ha en fin hög på vardagsrumsbordet som man kan ta fram när man ska dricka en kopp te eller ett glas vin.

Djurmönster har ju varit på tapeten ett bra tag nu, och själv skulle jag nog kunna titulera mig en riktig pantertant. Glasunderläggen är tillverkade i 5 mm tjockt plexiglas och är lasergraverade i mitt grannhus, snacka om lokalproducerat ;) Säljs i set om fyra där man får fyra olika mönster - zebra, tiger, giraff och leopard.

bild: Vouge UK

Som vanligt känns det som om jag inte riktigt hinner med, det är ju inte riktigt klokt att det bara är tre veckor kvar till sommarlovet! Det gäller att stanna upp och njuta då och då så att man inte missar allt. Just nu är gräsmattan blå av förgätmigej och på vår bergknalle slingrar murgröna och taklök. Det där med rabatter verkar inte ha varit förra husägarnas kopp te, och lika bra är kanske det. Jag fortsätter drömma om blomsterängar och prunkande rabatter medan jag planterar sommarblommor i krukor på vår veranda.

 

 

 Verandan ja, denna ljuvliga plats som bjuder på skugga mitt på dagen och kvällssol lagom till middagen, milsvid utsikt och svalkande vindar. Varma dagar blir detta vårt andra hem.

 

*karaff och glas från Sia Mai.

 

 

Söndagsbilden

Så var majs första långhelg till ända. Bikinin från förra helgen hamnade längst in i garderoben och jackorna fick tas fram igen. Några stackars snöflingor singlade genom luften här om dagen, men på det stora hela så vann nog solen kampen om den ganska kyliga första maj-helgen. Man tror att man ska hinna med så himla mycket när man är hemma fyra dagar i sträck, men hur det nu blir så går man mest runt och skrotar i ett par gamla slitna tights, och vips så är det söndagkväll igen. Trots att helgen försvann i rekordfart har den haft sina ljuspunkter.

*Sistaminutenköpet av pionerna på ICA förra veckan gjorde sig alldeles utmärkt tillsammans med en bukett tant-nejlikor från samma ställe, som i sin tur blev glada att få sällskap av stora dito som kom med middagsgästerna igår. Nu har de slagit ut till jättelika fladdriga mörkrosa propellrar som ger vackra skuggor på vardagsrumsbordet. Om pionerna trivs med sitt blomsällskap så är det ingenting mot vad den nya okynnes-shoppade kudden gör tillsmammans med sina kompisar i soffan. Medan resten av familjen var på bio i torsdags smet jag in på Bolia. Ut kom jag med en kudde i mina favoritfärger och en bulldog i porslin :) På Bolia hittade jag också ett citat jag tyckte om, Let´s kiss until the world disappears, he whispered. När vi ändå pratar om kärlek blev jag idag påmind om att vi firar tioårig bröllopsdag i sommar. Vi borde hitta på något bara du och jag, säger mannen. Sagt och gjort, precis innan skolavslutningen åker vi en vecka till Bangkok bara jag och han. Barnen är utackorderade till höger och vänster, och jag ska vandra omkring på ångande varma gator, dofta på kryddor, pruta på marknader och dricka direkt ur kokosnötter med sugrör tillsammans med mannen i mitt liv. Jag tänker mig så där sensuellt bohemisk i fladdriga byxor och svala kimonos, precis som på bilderna hos Krickelin. Innan dess är det dock mycket som ska hinnas med. Just nu håller jag på med ännu en ny produkt som enbart kommer att säljas i Crème de la Crèmes webshop. Eftersom jag inte vet om det kommer att bli bra än så säger jag inte mer än att det handlar om gammalt glas och nya mönster.

Fler söndagsbilder hittar ni här.


 

Fabrikens torsdagstema; vitt

När vi snackar vitt inser jag att vi inte har många sådana ställen i vårt hus. Vitt som fond till allt färgsprak - ja, men helt vita platser är det ont om. Inte för att jag inte tycker om vitt som färg, vita rum kan vara väldigt vilsamma. Och stilrena. Men det hjälps inte, jag behöver färg i mitt liv. Vita soffor - check, men då med kuddar i regnbågens alla färger. Vita väggar- check, men gärna med tavelväggar i färg.

Tänker jag efter finns det nog bara en plats där jag vill ha det helt vitt och det är i sängen. Puffiga monogramprydda vita kuddar som är så där använda och lena att man vet att det snart kommer att gå hål i örngotten, krispiga tjocka vita lakan och lätta duntäcken i vita påslakan som fått torka ute och som doftar sol och vind. Hur skönt är inte det?

Fler vita bilder hittar ni inne hos Inspirationsfabriken.

Månadens fyra - A

Det var på håret att jag hann vara med i Anna och Ulrikas april-utmaning på bokstaven A, det var knivigt värre den här gången. Håll till godo de sista timmarna i april, här kommer mina fyra A.

ansikte - ananas - alfabet - adrenalin

Här är den osminkade sanningen, mitt ansikte.  Tittar man noga kan man ana många festnätter på Stureplan under nittiotalet, skrattrynkor som korsar bekymmersrynkor och vaknätter med tre små. Ett ansikte hos en människa som fortfarande jobbar på att bli klokare, och som tycker att det där med livet kan vara det häftigaste, roligaste, men ibland också det jobbigaste som finns.

 

Vår sockerskål i form av en gul ananas med teaksked har hängt med ett bra tag. I de mörka småländska skogarna fann jag den på en gårdsloppis för ynka fem kronor. Nu är det ju sällan den kommer till användning, men vi känner en och annan tedrickare som gärna låter sig bjudas på en sked eller två ur den fina ananasen. Äta the real one gör jag mer än gärna.

 

 

När det kommer till alfabet och bokstäver i inredningen inser jag att vi inte har så mycket sånt. Och jag som verkligen gillar bokstäver och typsnitt. Senaste tillskottet med någon form av bokstäver på våra väggar är provtrycket av Crème de la Crèmes nya poster Blue. Hade jag fått bestämma hade den funnits ute i webbutiken för länge sedan, men nu är det så att fransmännen som skulle ha levererat det superfina pappret till mitt tryckeri har dragit ut i strejk, så det lär dröja ytterligare två veckor.

 

Adrenalin har vi gått om i vår familj. Åtminstone jag och två av mina barn har så pass mycket av den varan att det ibland pyser över. Att skrika fula ord och slänga saker i backen är inget jag är stolt över, men det känns så jäkla skönt just då. Kort och intensivt är min grej när det kommer till adrenalin :)

Stockholm Craft Fair

 

Om lite drygt två veckor ska jag och ett fyrtiotal andra konsthantverkare och formgivare ställa ut och sälja våra grejer på Ryssgården vid Slussen i Stockholm. Det är Sveriges konsthantverkare och Industriformgivare som anordnar designmarknaden Stockholm Craft Fair den 16-17:e maj. Det ska bli jätteroligt att få leka affär och få träffa kunderna irl. Håll tummarna att sommarvärmen kommit tillbaka tills dess.

 

Inbjudan till marknaden hittar du här.

 

En helt vanlig söndag i april

De senaste dagarna har vi lekt sommarlov. Doften av grill och solkräm har legat tung över Villa Furuborg medan barfota fötter har sprungit ut och in genom de öppna dörrarna. Man har liksom glömt bort att det bara var några dagar sedan man fick skrapa bilen på morgonen. Och att mössorna fortfarande ligger där i hallen, under kepsar och solhattar. Nu återstår bara att hålla tummarna att vädret håller i sig till i september, eller något sånt.

Några nya ljusstakar har det också blivit. Hur fint jag nu än kan tycka att det är med pastelligt, metalligt och svartvitt så återvänder jag alltid till det blåvita. Kanske ännu mer nu när försommarvärmen är ett faktum och de första fiskmåsarna skränar över vår lilla sjö, blåvitt är helt enkelt lika med sommar (men funkar precis lika bra året runt)!

 

Detta är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild.

Fyrtal; shocking pink och morgonrufs

Så var det fredag igen. Vilka veckor vi haft! Vi njuter av att se hur trädgården blir grönare och grönare, och hur vitsipporna tar över gräsmattan. Barnen skruttar runt i skogen och bygger kojor medan jag sitter på verandan och tittar på glittret i sjön medan jag solar näsan. Må nu bara sommarvädret hålla i sig ända till september!

* Idag träffade jag Ulrika för en frukost på stan. Så himla lyxigt att få börja fredagen med en balja latte och en croissant på ett flådigt café! När vi fikat klart tog Ulrika med mig på Rodebjers utförsäljning där jag föll som en fura för  en Crème de la Crème-rosa sidenjacka. Som jag brukar säga - små jackor av olika modeschanger kan man inte ha för många av!
* I vårt fönster mot verandan står en hortensia som bara blommar och blommar, och en uppstammad azalea (?) som varje vecka har minst en näradödenupplevelse.
* De dagar då morgonsolen flödar in genom köksfönstret känns till och med vår mintgröna pärlspont helt okej. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter att smälla upp den här tapeten istället!
* Flora tar det här med sovrufs till en helt ny nivå. Jag tackar min lyckliga stjärna att det finns silikondroppar då rufset ska förvandlas till flätor.

Ha en fortsatt fin fredagkväll!

Att få något vårigt

Här om dagen fick jag en alldeles ljuvlig liten ljuslykta av min kompis Elisabet. Presenter som någon gjort själv blir man så himla glad av. Får man dessutom höra att den som gjorde presenten både hade vår och krokusar i huvudet kan det knappt bli bättre. Så fort det skymmer i kväll ska jag tända min lilla krokus-lykta och njuta av att hela familjen har flera lediga dagar tillsammans framför oss!

Ha en fin skärtorsdag!

Grönt

När jorden snurrar på för fort är det liksom som om orden försvinner. Kvar finns bara mamma-hjärnan och jobb-hjärnan, allt som är mindre viktigt sorteras bort. Skygglappar skärmar av klädhögar och stökiga rum, skrål från reklamradio motar bort stökiga tankar. Sen när det lugnar ner sig igen är det som att dra upp en rullgardin. Stöket blir till ordning igen och tankarna släpps fria. Idag njuter jag av sol mot vedboväggen, en fika med en god vän och spännande framtidsplaner. Och att allt runt om oss håller på att bli grönt. Dagens inlägg får bli en eloge till det gröna.

 

Bild: Vouge UK

Precis som med det andra  prioriteras snabbt och lätt, kanske inte alltid bäst, när det gäller mat i stressiga tider. Nu längtar jag efter bra, grön och god mat igen. På kvällarna planerar vi vad vi ska sätta i våra pallkragar. Barnen kan inte sluta skratta åt mina planer på svartkål, spenat, ruccola och mangold, åt att bara odla sånt som är grönt. Jag kan inte sluta längta efter just allt grönt som ska användas till mat, sallader och juicer i sommar.

 

Juice på äpple, ingefära, selleri och citron mixad med spenat, mango och avocado är bästa starten på dagen för mig. Och snyggaste - bara färgen gör att man blir lycklig. 

Bild: Sweet Paul Magazine

Näst efter grönt gillar jag gult och rött till fågel, fisk och mittemellan. Jag sörjer över att blodapelsinsäsongen är slut, men ser fram emot att ersätta dem med solmogna tomater (som tur är finns det andra som planerar att så både gult och rött i sina pallkragar).

 

 

Kära tufsiga, mossiga, men mer och mer gröna gräsmatta. Snart är du redo för bara fötter och picknickfiltar, krocketklot och fotbollar. Nu ligger de på armlängds avstånd, ljumma sommarkvällar och doften av nyklippt gräs. Aldrig har våren varit mer välkommen än denna första i Villa Furuborg.

Bluish

Nej, jag känner mig inte särskilt melankolisk i kväll, snarare lättad och glad. Började dagen med en inspirationsfrukost tillsammans med Hanna Dalrot och blev så in i bängen peppad att jag redan börjat skissa på nya grejer. Det där med att träffa andra människor i samma bransch är fina saker det. Att dela med sig, och ta del av, såväl tips som svårigheter och misstag gör att man växer både som företagare och människa. Dessutom är det ju fantastiskt trevligt att få frukostsällskap, skåla i grön smoothie och fylla på med energi.

Som grädden på moset kom vår katt Sniff hem idag efter att ha varit borta i sex dagar. Som vi har letat, ropat och satt upp lappar. Idag jobbade vår granne hemma och hade hört ett jamande som han inte kunde förstå var det kom ifrån. Efter mycket om och men hade han hittat Sniff instängd i krypgrunden till deras hus. Hur han kommit in förstår jag inte, men jag vill inte ens tänka på det hemska öde som mött honom om han inte blivit hittad. Brrr!

Svenskt tenn VS Villa Furuborg

Med tanke på att det just nu inte finns särskilt mycket mer än en kudde och en pall från den fina butiken på Strandvägen i vårt vardagsrum kan man kanske tro att jag fått hybris som ens kommer på tanken att jämföra våra loppissoffor med en mullig fåtölj med grönskande Frank-tyg.

 

Det jag är ute efter är att man faktiskt kan fånga samma känsla med en blandning av loppis, Ikea och några få utvalda dyrgripar. Klyschigt - ja visst, men det funkar :)

 

Idag hade jag besök av redaktör och fotograf från tidningen Hem och Antik. I majnumret kommer ett porträtt av mig och några av mina favoritsaker. Kul!

Over and out

Sedan slutet av januari har jag gjort femtiosju ljusstakar. Femtiosju, det är ju inte riktigt klokt. När man sedan tänker på att alla de där ljusstakarna hamnat i butiker och i nya hem både i Sverige och utomlands blir det rentutav svindlande!

Just nu har jag dock likt den franska tulpanen svårt att hålla huvudet uppe, energin räcker helt enkelt inte till. Men jag tänker att då får det väl vara så några dagar. Jag växlar ner och tankar kraft bakom Rufus öra och i gropen mellan Karlas skulderblad, ur Floras kvillrande skratt och mot mannens axel. Jag klappar mig lite på axeln och säger att det inte är hela världen om jag blir färdig med den där ordern på måndag istället för på fredag. Sedan går jag och lägger mig i en renbäddad säng och drömmer om solvarm hud och doft av hav. Over and out.

När jag är ensam

När jag är ensam hemma på dagarna gör jag som jag vill. Jag lyssnar på musik alldeles för högt, äter lunch i soffan och tar Floras Mumin-glas som bara hon får dricka ur. Vissa dagar sköter jag liksom allt från soffan. Eller sofforna, som jag belamrar med allt från kontorsarbete till ljusstaksdelar som ska komponeras ihop till nya finheter.

Sen strax efter klockan tre drar jag fram som en tornado för att hinna plocka undan alla mina grejer, för om barnen i huset inte får dra ner alla sina leksaker till sofforna är det nog inte okej att mamman sprider ut sina prylar över vardagsrummet heller. Så puffar jag till kuddarna och låtsas som om jag alltid har det lika prydligt (fram till nästa dag då salongen än en gång förvandlas till ett sjöslag för några timmar ;)

En helt vanlig söndag i mars

Det blåser friska vindar på vårt berg idag och vi flaggar för sol, vår och att vi bott i Villa Furuborg i drygt tre månader. Nu längtar vi efter fler långa dagar utomhus med fika mot vedboväggen och kojor i skogen. Och CdlC-huset förstås, som kommer att ligga längs med vägen upp till vårt hus.

En helt vanlig söndagseftermiddag i Villa Furuborg är två av fem inne på sitt andra klädombyte. Dagens accessoarer kan sammanfattas som ridspö, sjörövarkrok och halmhatt.

Nu är det vår på riktigt, idag premiärhängde vi tvätten utomhus. Torktid - cirka tjugo minuter,

resultat - ren tvätt som doftar sol och vind.

Nu ryker den sista krukan med vintertorr ljung! Verandan och entrén pimpas med penseer och narcisser, medan jag och Karla planerar för slingrande krasse, megastora pelargoner och pallkragar fulla med grönsaker och bär.

Med dessa fyra bilder från en söndag i mars, eller livet i allmänhet, önskar jag er en bra fortsättning på veckans sista dag!

Fyrtal; snö och träningsvärk

Ibland förstår jag bara inte var dagarna tar vägen. Kom på mig själv med att ha skrivit tisdag x 4 istället för onsdag nyss, och vips låg jag minus en dag. Nu är i alla fall en av mina största Formex-ordrar alldeles snart färdig. På fredag, senast på måndag åker ljuskronor, våningsfat, ljusstakar och krokar iväg till Seoul i Sydkorea. Håll tummarna att allt håller den långa resan.

Nu kör vi Bolibompa, pyjamasrejs och nattning medan pappan sitter i telefonmöte. Sedan är det jag som lägger mig i soffan med ömma ben och låter mig serveras en sen middag bestående av en skål kokosgröt med blodapelsin, gröna russin (är beroende av den blandningen) och mandelmjölk. Efter det lär jag somna ovaggad.

* Hur går det med springandet då? Tackar som frågar, det går bra. Jättebra. Efter fem springturer är jag nu uppe i 4,5 km. Jag har kommit på att det där med peppig musik är min hemlighet. När jag känner att, nä nu får det räcka, jag har ju ändå sprungit en minut längre än sist, så hakar jag upp mig på musiken. Tänk om det kommer en jättebra låt efter den här, jag måste springa en stund till så att jag får se. När den nya låten kommer så bestämmer jag att jag åtminstone springer fram till refrängen, och så fortsätter jag så tills jag kommer till något lagom jämnt antal minuter eller kilometer. Och så inte att förglömma:  Du är lång, snygg och har lätta steg :)
* I går var temat i Hanna Wendelbos fotoutmaning på Instagram tacksam. Det är ju mycket jag är tacksam över, kanske i synnerhet att jag och min familj är friska. Den senaste tiden har jag träffat på människor som befinner sig i samma fas i livet som jag, och som på ett eller annat sätt drabbats av svår sjukdom. Som den hårda vägen fått erfara hur skört livet kan vara. Jag känner mig tacksam och ödmjuk för varje dag, och för livet i allmänhet. Känner mig också tacksam över att jag har fått möjlighet att leva min dröm. Att kunna säga upp sig från ett "vanligt" jobb för att prova sina vingar med ett eget företag är få förunnat. Att sedan kunna säga att det faktiskt  går ganska bra är ju helt fantastiskt!
* Bye bye gröna gräsmattor, hej hej vinter! Så var det dags igen, vårens bakslag numero tre. Har dock hört att det från och med helgen väntas sol och tvåsiffriga plusgrader, så jag försöker att inte misströsta.
*Abra kadabra poff, lägg in alla kläderna i garderoberna med ett tjoff! Nähä, det funkade inte idag heller. Får väl ägna mig åt lite vikarenakläderochlägginigarderoberna-terapi i morgon bitti. Just nu är vårt sovrumsgolv täckt av blå plastkassar från det stora varuhuset, kläderna hinner liksom inte därifrån innan de ska tvättas igen. Ska i alla fall göra ett försök att få bort så pass många kassar att jag får en gång från dörren till sängen ;)

CdlC-bygget

Idag är en sån där dag då det är härligt väder om man sitter inomhus. Jag lurades av den strålande solen och föreslog att vi skulle äta lunch ute, efter fem minuter med bortblåst pizza och rinnande näsor gick vi in och satte oss i köket istället. Nu trotsar barnen orkanvindarna uppe på vårt berg och är ute och leker medan jag sitter under en filt i soffan och planerar sommarens bygge.

Crème de la Crème ska få ett eget hus vad det lider, och ingen är gladare än jag! Huset är tänkt att byggas som ett gammalt vagnslider och kommer att vara indelat i tre delar; ett kombinerat showroom/butik, en verkstadsdel och en gästbostad. Det ska bli så in i bängen skönt att kunna gå hemifrån till jobbet, och att slippa visa upp produkterna på köksbordet när det hör av sig folk som vill komma och köpa något på plats. Min tidsplan är att ha det färdigt innan midsommar, mer realistiskt är nog att ha det färdigt innan skolstarten i augusti ;) Ett som är säkert är att jag kommer att ställa till med ett hejdundrande invigningsparty, och att Ni är bjudna!

Månadens fyra: K

Anna och Ulrika kör månadens fyra, denna månad är det bokstaven K som gäller. Lat som jag är gillar jag att få ett ämne att utgå från när jag skriver och fotograferar, är därför inte sen att haka på.

kök - kändis - käk - kärlek 



Vårt kök känner jag kanske att jag tjatat färdigt om. I alla fall tills det börjar hända något på renoveringsfronten, vilket just idag känns som om det skulle kunna dröja ett bra tag. En sak som jag är glad för redan nu innan vi börjar riva ner köksskåpen är vår köksingång. Att kunna ta sin kaffekopp och sätta sig för att lapa sol på kökstrappan är en lisa för själen!

Jag älskar den här bilden på Bea Åkerlund! Kontrasten mellan det vardagliga i att dra sina vanliga barn i en vanlig barnvagn och att vara klädd som en drama queen är underbar! Kanske borde testa det nästa gång jag ska hämta på dagis ;)

Huruvida det är roligt med käk eller inte går i perioder. Just nu är det roligt. Jag ser det som mitt mission att laga god, bra och nyttig mat till min familj. Just den där kombinationen god och nyttig är det som kan vara klurigast, jag har en kräsen smakpanel på tre som ganska snabbt fäller sitt omdöme. I kväll blev både jag och käket godkänt. Phu. Kokosplättar med hallonsylt (frysta hallon kokade med honung och chiafrön) och keso blandat med blodapelsin och gröna russin.

Och så tre av mina fyra kärlekar. Karla Elisabet Snö, min förstfödda kloka dotter, som ena dagen har känslorna utanpå kroppen för att nästa dag sluta sig som en mussla. Ingen kan göra mig så arg, men inte heller lika lycklig. Flora Amalia Dagg är flickan med bus i kroppen och solsken i blick. Kan reta gallfeber på vem som helst, men också få vem som helst att le. Rufus Columbus Vind är min bästa överraskning som gjorde att tvåbarnsmamman blev trebarnmamma och att flickmamman blev pojkmamma.

Den fjärde kärleken finns med han också. Sista tiden har vi dock inte sett så mycket av honom här i Villa Furuborg. Tidigt om mornarna hoppar han på tåget in till den stora staden för att sent sent komma hem igen. Några veckor till ska det vara så, sen ser vi fram emot ljusa eftermiddagar och långa helger tillsammans (fram till att nästa stora jobbprojekt dyker upp vill säga).

Fotoutmaning 2014; spring

Andaktsfullt sätter jag på mig springkläderna. Jag tänker börja försiktigt och inte göra det klassiska nybörjarmisstaget. Många sticker ju ut och tokspringer två mil det snabbaste de kan, kräks, gråter och hatar löpning resten av livet. Jag tänker börja på helt motsatt sätt. Jag ska springa enormt långsamt idag, och bara hålla på tills jag känner att det inte är kul längre, tills det gör ont eller blir obehagligt. Jag ska testa hur långt jag orkar springa utan att stanna, och sen kan jag gå tillbaks hem igen. Bra. Brabrabra.

Tolv minuter! Jag sprang i tolv minuter utan att stanna. Fan, vad jag är bra. I morgon blir det tretton. Det måste gå. Kan jag tolv, så måste jag kunna tretton. (ur boken Heja Heja av Martina Haag)

Jag har alltid intalat mig själv att jag inte är någon springtyp, jag gillar ju gruppträning där en karismatisk tränare står och skriker vad jag ska göra. Förbaskat tråkigt är det också! Senaste året har dock en tanke börjat gro någonstans i bakhuvudet att det där med löpning kanske inte vore så dumt, framförallt vore det himla praktiskt att bara kunna snöra på sig springskorna och ge sig ut utan att behöva passa någon tid. Man kanske till och med skulle kunna dra med sig ungarna på cyklar!

Efter att ha funderat på det (skjutit på det) i några veckor bestämde jag mig för att sätta igång i måndags. Jag överlevde, och bara vetskapen om att ha slagit Martina Haags första tid med fem minuter gjorde mig sugen på att springa igen. För trots vad jag tänkt i alla år så är det ju så som Mia Thomson skriver, Alla kan springa. Det är något vi gör redan som små. Att cykla och åka skidor är däremot något vi lär oss.

För att ta det säkra före det osäkra och inte fastna med sendrag bakom något nedfallet träd i skogen sprang jag på löpbandet på gymmet första gången. Skulle det vara alltför asjobbigt skulle jag ju alltid kunna låtsas att det bara var uppvärming, och att det liksom är NU som träningen börjar.

Efter att ha slängt en blick på bokomslaget med en glad Martina hållandes i pokal och rosbukett på köksbordet i morse var det dags igen. Inför mitt andra elddop hade jag tittat ut en liiiten runda i närheten av där vi bor. Skulle det bli riktigt överjävligt skulle jag nästan kunna krypa hem. Jag hade förberett mig noga, löpartights, underställströja och bra springmusik i lurarna. Och precis som jag lärt mig i Marathon-Mias löpskola för nybörjare så rabblade jag; Sträck på dig – Du är lång, snygg och har lätta steg, som ett mantra i huvudet. Vips vad det var så hade jag sprungit två varv och hållit på i drygt tjugo minuter. Nu vill tävlingsdjävulen i mig inget hellre än att det ska bli fredag så att jag kan klå mitt rekord med ytterligare några minuter, för nu har jag bestämt mig, innan sommaren är över ska jag ha sprungit en mil. Tackgodegudförenlånglångvår!

När jag har sprungit fem kilometer utan att vila ska jag belöna mig med något little something. Vilken tur för mig att det finns en sån uppsjö med coola löpar-attribut man kan välja mellan :)

1. Löparjacka från Odlo i mina favoritfärger. Finns bla här.
2. Tights från Asics som ser räsersnabba ut!
3. Kanske överkurs än så länge, men en pulsklocka skulle man ju ha. Om inte annat så kan man nog använda den till att ta tid på frukostäggen.
4. Ännu mera snyggfärger på funktionströja från norska Kari Traa.
5. Alltså, de här skorna. Jag blev blixtkär och inser att man bara måste flyga fram i skogen med dem på fötterna. Eller?

)

Den här låten finns med på min spring-playlist. Har ni tips på grym, peppig musik som gör att man orkar ytterligare hundra meter får ni gärna dela med er!

Söndag

Vi hamnade lite på kant med varandra i morse just den här söndagen och jag, men i takt med att solens strålar visade sig blev vi sams igen. Nu sitter jag med marssolrosiga kinder och räknar ner timmarna tills han med stort H är hemma igen. Det är som om dagarna haltar lite när inte familjen är komplett.

Lampan på bilden är en prototyp som får bo kvar hemma hos oss. Senare i vår kommer det dock att komma mindre varianter på samma tema. Bordet är beställningsvara och finns att köpa här. Fisken som fram till nu enbart har använts till att serveras soppa ur fick ett fång av tulpaner och blåbärsris idag och verkar trivas rätt bra med det. Ha en fortsatt fin avslutning på veckan!

Barnkammaren

Det fanns en tid när vi hade fler leksaker i vardagsrummet än i barnens rum. När det byggdes kojor av soffkuddar med Frank-tyg och mässingljusstakarna på spiselkransen användes till att blåsa trumpet i.

Sedan Flora och Rufus fått flytta in i Villa Furuborgs största rum ser man knappt röken av dem. Här finns plats för Lego-städer med stora hus, Playmobil-skepp som seglar över den böljande mattan och hundratals Little petshop som bygger bon i alla skrymslen och vrår.

Den stora mattan som jag köpte på loppis för några år sedan gör sig utmärkt i det stora barnrummet. Förutom att den är mjuk att leka på, dämpar den de värsta indiantjuten och racerbilsvrålen. Rufus som ibland får för sig att hoppa längdhopp från bordet får dessutom en mjukare landning på den persiska ullen.

I rummet finns förutom en stor inbyggd bokhylla, ett annat gammalt schabrak som de gamla ägarna lämnade kvar. Här har vi ställt upp alla leksaker och böcker så att barnen får överblick över vad de har, och för att få rena golvytor (sen är det ju en helt annan femma att det inte finns tillstymmelse till rena golvytor när de två yngsta röjt runt i rummet en förmiddag eller så).

För att undvika allt för många bus och tjuvnyp efter läggdags fick Rufus och Flora var sitt hörn av rummet. Har väl funkat sådär, som det är nu somnar Rufus inte i sin egen säng i alla fall, för närvarande är det bara mammas och pappas som duger.

 

 När det blir varmare kommer barnkammaren att bli dubbelt så stor. Då öppnar vi dörren till balkongen och låter dockor och gosedjur flytta ut till mjuka filtar och slingrande krasse. Än så länge njuter vi av marsljuset som flödar in genom gamla glasrutor och bryts sådär vackert som bara ljus genom gamla glasrutor kan göra.

Too much

.
Minimalist har jag aldrig varit, jag älskar att omge mig med mycket och många, om än noggrant utvalda, saker och människor. Fast just idag när jag tillbringat morgonen med att leta efter en liten, men ack så viktig sak, som inte setts till sedan flytten förbannar jag alla saker som kommer i min väg. Oerhört frustrerande att hitta låda efter låda med saker jag INTE behöver just nu, medan min saknade lilla  grej är som uppslukad av jorden. Jag fortsätter att leta, om inte annat kanske jag hittar något annat spännande!

Med en bild från min gamla CdlC-verkstad önskar jag er alla en fantastisk helg! I morgon blir det vår, ropar Flora när hon rusar in på dagis i morse, det sa dom på radion i morse! Inte mig emot, grillväder och femton plusgrader är något jag kan leva med första hälften av mars.

Köksdrömmar

Vårt kök kan sammanfattas med ett enda ord - rackel. Ett jädra rackel är vad det är. Kan tänkas att jag överreagerar en aning, men dysfunktionella kök gör mig lätt vansinnig.

Förutom att det inte finns plats för mer än fyra tallrikar, tre glas och en konservburk (lätt överdrivet), så ska man inte bli förvånad om man står där snopen med knoppen i handen när man ska öppna en skåpdörr. Det kan bero på att Rufus två år gammal, har gängat av muttern som sitter på baksidan av skåpdörren, eller så har muttern helt enkelt lyst med sin frånvaro sedan innan vi flyttade in. Värre är när man ska ta ut laxfilén ur ugnen just när den är sådär perfekt färdig och man helt plötsligt står där med yttre delen av ugnsluckan i handen. För hålet i ugnen sitter nu den innersta delen av ugnsluckan som inte har tillstymmelse till handtag. Efter en kvarts trixande med svettpärlor i pannan och en kökskniv i högsta högg lyckas man då till slut öppna luckan (som åker igen som en katapult om man släpper handen som precis håller på att glida ut grytvanten). Laxfilen som var perfekt femton minuter tidigare är nu torr som sågspån.

Torrvaror har vi i en gammal byrå i brist på skafferi eller köksskåp, medan det glas och porslin som inte ryms i köket får bo i serveringsgång (serveringsgång med skåp från golv till tak är underskattat) och matsal. Kompiskockar göra sig icke besvär, detta kök är för ensamkockar. Med en arbetsyta i samma storlek som ett normalstort örngott är risken överhängande att man råkar armbåga sin kock-kompis i revbenen när man ska hacka lök.        

Trots detta så trivs vi väldigt bra just i köket (hör och häpna). Det är vid den stora vedspisen vi äter, umgås, ritar, dansar disco (!) och bara är. Nu kan det kan bara bli bättre.    

Tänker  jag bort de mintgröna pärlspontväggarna och det obehandlade golvet, lägger till massor av förvaring och bänkyta, så är det inte omöjligt att rackelköket kan bli ett drömkök.

Medan köket i vårt gamla hus var svart och vitt, tänker jag mig detta i vitt, blått och grått. Klassiskt och elegant, men framförallt hemtrevligt.

1. Precis som när vi renoverade vårt förra kök kommer vi att satsa på stommar och luckor från Ikea, för att kunna lägga krutet på bänkskivor och vitvaror istället. Vi har fastnat för skåpluckorna Bodbyn, men kommer att ha dem i vitt istället för i grått. Gillar dock inspirationsbilden med skåp ända upp till taket, med nästan fyra meter i takhöjd lär vi nog få plats med det mesta (får väl investera i en snygg köksstege).
2. Att vi ska ha franskt blåvitt kakel bestämde jag redan innan jag visste att vi överhuvudtaget skulle flytta. Jag bara visste att om vi någon gång skulle göra om ett kök till så skulle detta kakel sitta på väggarna. Beroende på hur mycket som behövs kan jag tänka mig att vi kanske får blanda ut det med lite vanligt vitt kakel för att inte spräcka budgeten.
3. Guld är ju bra glammigt! Frågan är om man tröttnar på en kran i mässing, eller om det blir en sån där kär inredningsdetalj som när man väl har den inte kan tänka sig att leva utan?
4. Jag är kär i en tapet. Så pass kär att jag kan tänka mig att göra av med pärlsponten på åtminstone en vägg.
5. En galet brackig spis är något jag drömmer om. Förmodligen får jag fortsätta drömma, men just den här har jag spanat på länge.
6. Efter att ha haft bänkskivor i granit har jag svårt att tänka mig något annat. I vårt kök händer det att vi, förutom att vi lagar mat då och då, meckar med något lortigt, målar stora och små konstverk, limmar våningsfat och ljusstakar, dricker vin (spiller vin) och en hel del annat. Att då kunna torka av bänkskivan när vi gjort det vi ska och det inte finns tillstymmelse till fläck som kan avslöja vad som nyss pågick är värt en hel del! Till detta kök spetsar vi in oss på en grå variant istället för den kolsvarta vi hade sist.